I slutet av 1870-talet började man vid Södresjö, som så många andra sjöar under 1800-talet, diskutera möjligheten att sänka vattenståndet för att utöka arealen odlingsmark. En annan stor anledning var att man ville torka upp områdena runt sjön för att förbättra skogstillväxten. Trots att många inlagor påtalade de minimala fördelar ett sådant här projekt skulle ge, genomfördes sjösänkningen 1913. Den ursprungliga vattenspegeln på 26,4 ha omfattar idag endast 10 ha.

På 60- och 70-talet blev sjön känd för att vara den största "lokalen" för svarthakedopping i Kronobergs län. Det var under vissa år upp till 25 par som häckade i sjön.

I "Naturvårdsprogram för Kronobergs län", som kom 1989, är sjön med omgivningar "klass II"-bedömd, d v s "mycket stora naturvärden".

Hösten 1989 beslöt Uppvidinge Fågelklubb att bygga ett fågeltorn vid sjön. Med stöd och hjälp från kommunen, olika företagare och privatpersoner kom arbetet igång ett år senare och den 19 mars 1991 stod bygget klart. Tornet är sju m högt och placerat så att man kan se ut över hela sjön. 

Ännu idag är Södresjö länets bästa lokal för svarthakedopping men numera häckar bara 3-4 par. Tranan har häckat med 1 par vid sjön så länge ortsbefolkningen minns. 

Sjön hyser idag en skrattmåskoloni på ca 50 par och det är väl tack vare denna mås som Södresjö förblivit en fågelsjö. Dessutom häckningar av fiskmås (ngt par), kricka, gräsand, knipa och kanadagås. Sporadiskt syns också vigg. Enkelbeckasin, skogssnäppa, ängspiplärka, sävsparv och sparvuggla häckar i sjöns närmaste omgivning. Årliga iakttagelser görs av bl.a. storspov.